Fortsätt till huvudinnehåll

Tungotal

Tungotal


1Kor 12:28: "Och Gud har satt dessa i församlingen: För det första apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare, vidare kraft att utföra mirakler, sedan gåvor att bota sjuka, att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungotal."

Kontexten är viktig för att förstå vad tungotal är i praktiken. Jag tror alltså inte att tungotalet upphört, men att man måste förstå kontexten och vad tungotalet är i praktiken. Om det är en fråga om enstaka mirakel eller om Andens gåvor verkar såsom på pingstdagen än idag är en stor fråga, men det är känt att mirakel fortfarande sker. Så låt det vara osagt om dessa Andens gåvor fyllt sin funktion och därför upphört eller om de tungotal och helanden idag är mirakel. Det händer ju!

Bakgrund


En skillnad mot den nytestamentliga tiden är att världen blivit mer rörlig, engelskan, kommunikationen har blivit snabbare och mer global, Bibeln är sammanställd och spridd över världen och nationerna. Idag talar oftsst alla i en församling samma språk och när vi inte gör det gör vi oss förstådda på engelska, franska eller tyska eller med tolk på gudstjänsten. Därför är det ofta evangelister eller missionärer som kommit hem från avlägsna platser i världen med berättelser om tungotal.

För vilken anledning finns det att tala främmande språk för att dela ett evangelium som genom dessa mirakel ska bevisas inför en församling där alla redan känner varandra, förstår varandra och redan har fått tron. Under den bibliska tiden var det känt att tungotalet skulle komma som ett tecken framförallt för judarna. Det tyder på att tungorna på Pingstdagen varit en speciell händelse.

För som profeten Jesaja talat skulle Gud tala till främmande tungor. Det var närmare en förbannelse för judarna som inte trodde när Kristus kommit att främmande folk genom språk de inte förstår skulle höra och lyssna till Herren när inte ens alla av judarna skulle räddas, för dem lyssnade inte och trodde inte.

Änglars språk är en hyperbol


1Kor 13:1-3: "Om jag talade med människors och änglars språk men inte hade kärlek, så vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag kunde profetera och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg, men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag gav bort allt jag äger och utlämnade min kropp till att brännas upp, men inte hade kärlek, så hade jag ingenting vunnit."

Det största argumentet som hörs för en karismatisk utövning av tungotalet är 1Kor 13:1, då Paulus talar om ett änglars språk . Han säger: "Om jag så talade med änglars språk, men inte hade kärlek..." Många tar det som ett argument för ett obegripligt tungotal, men då missar man poängen. Ingen trodde att Paulus i nästa vers menade att alla kristna ska förflytta berg om dem bara tror tillräckligt. Vi förstår att det är en hyperbol. Alla vet att vi inte kan göra sådana hypotetiska saker som att äga all kunskap och all tro i världen, och så är det också med det som kallas änglars språk.

Paulus ställer vad han kallar för änglars språk i kontrast till kärleken genom en överdrift, en hyperbol, för att betona hur stor och viktig kärleken är. Han visar det meningslösa i att använda gåvorna för själviska skäl. Det måste vara i kärlek, inte för att blåsa upp sitt ego. Det är uppenbart att Paulus riktar kritik till församlingen i Korint om man läser brevet i sin helhet. Församlingen syndade genom stolthet när man gjorde skillnad på varandra eftersom inte alla talade detta tungotal. Paulus förklarade att alla inte har gåvorna, alla får inte gåvan att profetera eller tala främmande språk, och ingen av dem är anledning att skryta. Församlingen utövade heller ingen uttydning vilket är nödvändigt för att gåvan ska vara av värde, och därför förklarade Paulus vikten av uttydning och ordning.

Mycket av det som moderna kristna tagit som teologisk förebild från korintierna är i själva verket en kritik och tillrättavisning. Förutom denna viktiga poängen är det bra om man förstår varifrån uttrycket änglars språk kommer och vad det kan ha inneburit för en jude. Det mesta tyder på att man talar om tillbedjan när man läser andra källor, inte ett språk som vi talar liksom i "tungor". Något som kan ha spårat ur i judiska sekter och tidig kristendom, liksom i Korint och idag i urspårade karismatiska sammanhang.

Men varför skulle vi ens behöva ett sådant språk? När Gud talade till profeterna förstod dem och när änglarna visade sig har man också förstått, eller talade Maria på änglars språk? Jag ser ingenting som talar för detta, men om det vore så är det irrelevant eftersom kritiken i breven är densamma.

Tungotalet är ett tecken för dem som inte tror


1Kor 14:22: "Alltså är tungotal ett tecken, inte för dem som tror utan för dem som inte tror, men profetian är inte för dem som inte tror utan för dem som tror."

Det tungotal som dokumenterats i Nya Testamentet har alla varit språk som talats i världen för att kunna sprida evangeliet och vara ett tecken för judar och otrogna. Det finns en anledning till varför Paulus säger i 1Kor 14:22 att "tungotalet [är] ett tecken, inte för dem som tror utan för dem som inte tror." För att det är människors språk som faktiskt talas i världen. Något som blir tydligt i vers 9-10:

1Kor 14:9-10: "Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur ska man då kunna förstå vad som blir sagt? Ni talar då ut i tomma luften. Det finns så många olika slags språk i världen och inget av dem är utan mening."

Konkreta händelser såsom Pingstdagen bekräftar detta. För det var många som kom till tro när evangeliet predikades på deras språk av män som annars inte kunde tala deras språk. Det var alltid talade språk, vilket egentligen gör tungotalet till så mycket mer än bara självuppyggande mystik.

Att i bästa fall bygga upp sig själv är negativt


1Kor 14:3-4: "Men den som profeterar talar för människor till uppbyggelse och förmaning och tröst för dem. Den som talar i tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen."

1Kor 14:14: "För om jag ber i tungor, så ber min ande, men mitt förstånd får ingen frukt av det."

Ett annat argument som används för obegripliga tungor, särskilt som bönespråk, är det om att "bygga upp sig själv", men då missar man poängen. Paulus är kritisk mot ett själviskt utnyttjande av gåvorna. När du talar i tungor och ingen förstår dig är det i bästa fall bara uppbyggande för dig själv, men inte ens det är sagt i positiv bemärkelse. För det är inte meningen att vi ska blåsa upp oss själva. Gud har gett oss gåvor för att ära honom och göra evangeliet känt.

Paulus fortsätter: "om jag ber i tungor, så ber min ande." Det använder många som ännu ett argument för karismatiska tungotal, men Paulus fortsätter: "men mitt förstånd får ingen frukt utav det." Han säger att "vi ska be med förståndet också [när vi talar tungor] ... Annars talar vi i tomma luften." Vi ska inte be och tala bara till oss själva utan med förstånd och till Guds ära, inte människors berömmelse.

Tungotal måste alltid uttydas


Paulus var tydlig. Om ingen kan uttyda tungotalet ska man vara tyst, men om någon kan uttyda språket ska det ske i en viss ordning. För om någon i folksamlingen kommit på besök och plötsligt får ett budskap på sitt språk blir det ett bevis för honom. Men om alla talade tungor och ingen förstår, kommer han tro vi är galna.

1Kor 14:23: "Om nu hela församlingen kommer tillsammans på en plats och alla talar i tungor, och några som är olärda eller som inte tror kommer in, ska de då inte säga att ni har mist förståndet?"

1Kor 14:27-28: "Om någon talar i tungor, så ska det vara två eller högst tre, och en i sänder och någon ska uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, så ska de tiga i församlingen och tala för sig själva och till Gud."

Slutsats


1Kor 14:2: "För den som talar i tungor talar inte för människor utan för Gud, för ingen förstår honom, utan han talar hemligheter i anden."

Vi kan anta att församlingen i Korint talade liknande tungor som brukas i många karismatiska församlingar. Det förklarar bäst det generella språkbruket i en del verser i Paulus undervisning. Jesus varnade också för sådan hednisk andlighet och bön redan i Mat 6, som vi kan förmoda också korinterna hade infekterats med. Jesus sade att "vi inte ska rabbla meningslösa ramsor bara för att liksom hedningarna bli hörda för våra många ords skull." Och det i sig är ett starkt argument för att vidta försiktighet till bönetraditioner som påminner så starkt om hednisk religionsutövning.

Men tänk om det var änglars språk som talades, frågar ni. Det är osannolikt, men om vi antar att det vore sant även om inget bibelställe stöder en sådan teori. En del budskap kanske var av ett sådant språk. Jag tror inte det, men låt oss anta att det vore sant. Försvinner då kritiken som Paulus lade fram? Är en sådan fascination eller sekterism till änglar biblisk? Är alla änglar goda, har inte även änglar fallit? En mer logisk förklaring av att "ingen förstår honom, utan han tala hemligheter i anden" är att han talar på samma sätt som den Paulus förklarade bara bygger upp sig själv. Han får ingen frukt av det då andligheten saknar förstånd. Det är alltså inte det bibliska tungotalet utan ett vridet sådant som bara är till för honom själv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja.
Livet innan Kristus
Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart något. Även om m…

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap

I. Skapelseordningen och undervisningen
När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan skapades kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Adams och mannens auktoritet över kvinnan uppenbarades redan genom att kvinnan skapades ur honom och den utövades ännu mer när han var den som namngav henne och skulle råda över henne. Paulus utvecklade argumentet med Evas lagöverträdelse, för det var hon som blev bedragen. Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först istället för till Adam. Djävulen hånade skapelseordningen genom hur människan föll.
Ändå nämner Paulus tillfällen då kvinnor är kallade till undervisning. Kvinnan är alltså inte förbjuden att undervisa varken i församlingen eller hemmet. Hon är förbjuden att utöva auktoritet över män eller att undervisa en man. Därför blir kvinnor istället särskilt kallade …

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen


En missförstådd vers
Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk attså(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son.
1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om…