Fortsätt till huvudinnehåll

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen



En missförstådd vers


Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son.

1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom. För allt det som är i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."

Att läsa versen som att människan är värd kärleken flyttar fokus från Gud till oss. Vi måste läsa versen med hänsyn till hela Guds ord, och det säger att världen är ond. Krig och våld, fäder som lämnar sina barn, mödrar som dödar sina barn, broder som för krig emot broder; All denna ondska och ändå kan Gud vara kärlek. Det är det stora med denna vers, inte vi. Guds barn är kallade till att vara ett ljus i denna mörka värld, inte till att vara en del av den. När Gud talat om världen har den alltid varit representativ för synd, begär och fördärv. Gud är ju helig, det innebär att han är avskild från världen och skapelsen, såsom han också befallt sina barn att vara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet) I. Skapelseordningen och undervisningen När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne . Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning. Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med bet

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja. Livet innan Kristus Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart någ