Fortsätt till huvudinnehåll

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen



En missförstådd vers


Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son.

1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom. För allt det som är i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet."

Att läsa versen som att människan är värd kärleken flyttar fokus från Gud till oss. Vi måste läsa versen med hänsyn till hela Guds ord, och det säger att världen är ond. Krig och våld, fäder som lämnar sina barn, mödrar som dödar sina barn, broder som för krig emot broder; All denna ondska och ändå kan Gud vara kärlek. Det är det stora med denna vers, inte vi. Guds barn är kallade till att vara ett ljus i denna mörka värld, inte till att vara en del av den. När Gud talat om världen har den alltid varit representativ för synd, begär och fördärv. Gud är ju helig, det innebär att han är avskild från världen och skapelsen, såsom han också befallt sina barn att vara.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet) I. Skapelseordningen och undervisningen När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne . Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning. Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med bet

Gud är kärlek

Jag är trött på hur liberala pastorer och undervisare förminskar Guds kärlek till att passa sin egna universialism och popikonsbild av Jesus. Gud är helig och hans kärlek har väldigt lite att göra med vår vridna bild av den. Gud är kärlek, men kärleken är inte Gud. Ändå gör många (i praktiken) en sådan tolkning. Gud blir för dem synonymt bara med deras egna vridna tolkning av kärleken. Fast Gud är inte kärlek , inte enligt en sådan bokstavlig tolkning. När Paulus beskriver Gud som kärlek börjar han med att kärleken är från Gud och att man inte kan vara utan kärlek och samtidigt känna Gud. Det är omöjligt då kärleken är en del av Guds natur, det är en del av Kristus, en del av den vi formas efter. Guds kärlek har varit med i allt skapande och är fortfarande med i allt han gör. För det är en sådan central del av hans karaktär att Paulus kunde säga att Gud är kärlek. Därför är Gud kärlek! Vi måste vara försiktiga med hur vi använder begreppet. Det innebär inte att kärleken pr

Äktenskapsbryterskan

Bibelstället om Jesus och äktenskapsbryterskan är kanske mer kontroversiellt än vad många av er tror. Det tillhör inte bara ett av Nya Testamentets mest misstolkade avsnitt, det finns inte ens med i något tidigt manuskript. Avsnittet är inte ens författat av samma person som resten av Johannesevangeliet. Berättelsen om äktenskapsbryterskan är därför troligen ett senare tillägg. Ändå innehåller inte texten någon osanning gällande sin moraliska poäng eller om Kristus karaktär, men det i sig gör inte texten till skrift eller inspirerad av Gud, eller ens sann. Det finns många goda teologer och predikanter, men det vore likaså heresi att försöka klämma in vår favoritpredikan eller undervisning i skriften. Joh 8:3-11: "Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. Och när de hade ställt henne i mitten, sa de till honom: Mästare, denna kvinna greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Och Mose har befallt oss i lagen, att s