Fortsätt till huvudinnehåll

Predestinationsläran

Ett bibliskt försvar av predestinationsläran


Tio enkla försvar

I. Människans totala fördärv

Det första försvaret för predestinationsläran är den logiska slutsatsen som följer människan som totalt fördärvad. Vår oförmåga att frälsas genom lagen eller att ens söka Gud från början omöjliggör att människan av fri vilja kan vara först att välja Gud. Han kan ju inte ens söka Gud utan att Gud först söker honom. Lagen kan vi inte heller rättfärdigas genom i vårt fördärv, men den ger insikt om syndens djup och Guds heliga karaktär. Gamla Testamentet och lagen handlar om Jesus, allting pekar oss fram till Kristus. Då vi som fördärvade behöver denna andra Adam som var rättfärdig och dog i vårt ställe och återuppstod igen.

Ja, vi behöver Jesus Kristus om människan är totalt fördärvad och oförmögen att ens söka Gud, som ändå är så helig att våra rättfärdiga handlingar bara är honom en smutsig klädsel. Vi måste klädas i Kristus rättfärdighet, eftersom bara han som är Gud kunde vara en andra Adam. Den enda som kunde vara perfekt för att göra allting nytt. För frälsningen måste komma ifrån Gud allena.

Gal 2:16: "Vi vet att en människa inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom Jesu Kristi tro. Så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda genom Kristi tro och inte av laggärningar, för av laggärningar blir inget kött rättfärdigt."

Rom 4:2-3: "För om Abraham blev rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Men inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet."

Rom 3:10-20: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit odugliga. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter är snabba till att utgjuta blod. Förödelse och elände råder på deras vägar, och fridens väg känner de inte. De har inte gudsfruktan inför sina ögon. Men vi vet att allt som lagen säger, det säger den till dem som är under lagen, för att var mun ska täppas till och hela världen stå skyldig inför Gud. Därför kan inget kött bli rättfärdigat inför honom genom laggärningar. För genom lagen kommer kännedom om synd."

II. Guds suveränitet i allting

Gud är fullständigt suverän över sin skapelse. Ingenting sker utanför Guds vilja, som har förordnat allting. Gud tillåter vår ondska eftersom han är tålamodig, men bara rättvisa vore att låta oss alla dö här och nu. Fast Gud är inte bara rättvis, han är också kärlek och nåd. Därför har Gud genom Kristus valt att rädda ett folk medan dem fortfarande var syndare. Men ännu större är att allt Gud gör är för sin äras skull, för den finner vår blotta existens en mening. När Gud frälser är det han som äras som frälsare, när Gud dömer är det ändå han som äras fast som domare. Gud är i kontroll och han är fullständigt suverän.

Ef 1:11: "I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda i enlighet med hans avsikt, som verkar allt efter sin viljas rådslut,"

Rom 8:28: "Vi vet också att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut."

Jes 45:7-9: "Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta. Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, HERREN, skapar detta. Ve den som tvistar med sin Skapare, - du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det: "Vad gör du?" Säger ditt verk: "Han har inga händer?""

III. Utvalda sedan innan världens grund var lagd

Paulus beskriver att den kristna är utvald i Kristus till frälsning innan världens grund var lagd. Det är omöjligt för oss att påverka Guds suveräna beslut. Gud kände oss och älskade oss innan vi var födda, innan konceptionen och innan världens grund, hade han redan bestämt att frälsa ett folk. Skapelsen var alltså inget misslyckande, för Gud har från början förordnat allt enligt sin vilja och till sitt rådslut.

Ef 1:4-6: "såsom han har utvalt oss i honom, före världens grund var lagd, för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom i kärlek, efter att ha förutbestämt oss till att bli adopterade som barn hos sig genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas behag, sin härliga nåd till pris, i vilken han har tagit emot oss i den Älskade."

IV. Faderns gåva till Sonen

Ps 2:7-9: "Jag ska förkunna om ett beslut: HERREN har sagt till mig: Du är min Son, i dag har jag fött dig. Be mig, så ska jag ge dig hedningarna till arv och jordens ändar till din egendom. Du ska krossa dem med järnspira, du ska slå sönder dem som lerkärl."

Joh 6:36-37: "Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut."

Joh 6:39-40: "Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

V. En "transaktion" sedan före världen

Faderns gåva till Sonen är helt förenlig med predestinationsläran, som från innan världens grund var lagd kan förklaras som en "transaktion" inom Gudsväsendet mellan Fadern och Sonen. Fadern har då givit Sonen ett folk för att genom honom bli rättfärdiggjorda och räddade. Kristus lidande och död för sitt folk kan ses som en transaktion han måste lida för sitt folk, ett nödvändigt offer för att stilla vreden. På så vis är det helt Guds suveräna beslut.

Ps 2:7-8: "Jag ska förkunna om ett beslut: HERREN har sagt till mig: Du är min Son, i dag har jag fött dig. Be mig, så ska jag ge dig hedningarna till arv och jordens ändar till din egendom."

VI. Herren som herde

Herren beskrivs som en herde, och Herden leder sina får och det är han som kallar på dem. Det är hans egna får som känner igen hans röst. Den människa som tror att han själv kallade på Gud först gör sig själv till herde, för inte kan fåren välja sin herde. Gud har valt att låta sin röst tala genom sitt ord talat genom skriften. Därför måste vi predika evangelium till folken såsom Gud befallt oss att göra. Det är så fåren blir kallade och hittar hem. Ingen av dessa får ska gå förlorade, det har Fadern lovat Sonen.

Joh 10:2-4: "Men den som går in genom dörren är fårens herde. För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren hör hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem. Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer honom, för de känner hans röst."

Joh 10:8,10-11,14,16: "Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren hörde inte på dem. … Tjuven kommer inte, utom för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att de ska ha liv och ha det i överflöd. Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger sitt liv för fåren. … Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig. … Jag har också andra får, som inte hör till detta fårahus. Dem måste jag också leda, och de ska höra min röst, och det ska bli en hjord och en herde."

Matt 18:12-14: "Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han inte de nittionio i bergen och ger sig ut och letar efter det som har gått vilse? Och om det händer att han finner det, sannerligen säger jag er: Han gläder sig mer över det än över de nittionio som inte har gått vilse. Så är det inte heller er Faders vilja, som är i himlarna, att någon av dessa små ska gå förlorad."

Joh 10:15,17-18: "Såsom Fadern känner mig, så känner också jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. … Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader."

VII. Rom. 9

Romarbrevet, kapitel nio, är ett av de starkaste bibelställena om utkorelsen och Guds fullständiga suveränitet över sin skapelse. Ingen kan läsa Romarbrevet utan att se vilken makt Gud har över sin skapelse, men bara hans får kan älska och tro på denna Gud.

Rom 9:8,11,13: "... Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas som säd. … För innan barnen var födda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, för att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle bestå och inte bero på gärningar, utan på honom som kallar, … Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag."

Rom 9:16: "Så beror det nu inte på någon mans vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet."

Rom 9:18,20-24: "Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han. … vem är du, o människa, som säger emot Gud? Inte säger det formade till skaparen: Varför gjorde du mig sådan? Eller har inte krukmakaren makt över leran, att av samma klump göra ett kärl till heder och ett annat till vanheder? Men om Gud, när han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, med stort tålamod hade fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, så var det för att han skulle göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg berett till härlighet, nämligen oss som han har kallat, inte bara från judarna utan också från hedningarna."

VIII. Tron som gåva

Ef 2:8: "Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det,"

IX. Definitionen av kärlek

Gud är kärlek. Det får inte misstolkas som att kärleken bokstavligen är Gud, utan Gud är kärlek så som Gud är rättvis, nåd och vrede. Kärleken kommer från Gud och vi älskar honom för att han först älskade oss. Ingen av vredens barn kan välja att älska Gud utan att Gud först valt att älska honom och låta honom bli pånyttfödd som sitt barn. Människan får ett nytt hjärta och frihet i Kristus från syndens fängelse.

Gud Fadern älskar Sonen och därför älskar han oss, för att vi är i denna Kristus. Vi är älskade för att Gud utvalt oss av sin egen vilja och till sin egen ära att göra oss heliga. Kärleken är därför främst ett oförtjänt privilegium. Vi har aldrig varit älskade som en konsekvens av vårt egenvärde eller goda gärningar. Guds kärlek är därför inte ett argument emot predestinationsläran. Han älskar oss verkligen.

1Joh 4:19: "Vi älskar honom därför att han först älskade oss."

X. Korsfästelsen

När Jesus dog på korset sade han att det är färdigt. "Det är fullbordat." När Kristus blev det villiga offret som tillfredsställde Guds vrede täckte han all synd för de han dog. Det var inte ett offer som potentiellt kunde täcka synden för alla människor eller som kunde täcka en del av synden. Sonen kom inte för att rädda alla människor i alla tider för att sedan misslyckas. Han kom för hela sitt folk och låter inte en enda gå förlorad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet) I. Skapelseordningen och undervisningen När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne . Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning. Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med bet

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja. Livet innan Kristus Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart någ

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen En missförstådd vers Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud så älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son. 1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det