Fortsätt till huvudinnehåll

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja.

Livet innan Kristus

Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart något. Även om minnesluckorna är många kan jag minnas att jag repetivt slog huvudet mot vardagsrumsgolvet. Det var ett väldigt oväsen i mitt huvud, det var som om hundra klockor ringde. Och som om det inte vore nog kom polisen. Fast det var bara en inbillning, men såg blåljusen skimra mellan persiennerna, hörde ljudet av sirenerna dåna och polisen skrek något utanför, jag kände tyngden av slag mot lägenhetsdörren.

Jag tittade på klockan som var mycket, och gick till sovrummet för att sova av mig "ruset". Försökte intala mig själv att ingenting var på riktigt. Vaknade och tittade på klockan igen. Det var samma klockslag på minuten. Somnade om, men insåg nästa gång jag vaknade att visaren fortfarande inte rört sig. "Pink Floyd - Time" spelades i bakgrunden och min panik steg i takt med introt av skriande klockverksteg. Det måste vara det oväsendet som tidigare fick mig att slå huvudet mot parketten.

Vankade fram och tillbaka i hallen, upp och ned från sängen, varför rör sig inte klockan, tänkte jag oroligt. Det måste passerat minst ett dygn om inte flera. Tanken hade slagit mig att jag fastnat i tiden. Paniken hade nått sin topp, jag var övertygad om att jag var fast. Efter tvivel och ångest ringde jag min mamma. Väste fram något om att jag fastnat i tiden och behövde hjälp. Fick inte fram många fler ord, munnen var torr efter en av bieffekterna. När jag efter samtalet tog några glas vatten började tiden gå igen och paniken sjönk tillbaka. Nu märkte jag att stereon spelade en annan låt, kanske ett annat album. Jag ångrade redan samtalet och ångrade det ännu mer efter att spytt ned hela hallen lagom till mamma ringde på dörren. Jag undrade om allt detta verkligen utspelade sig inom förloppet av en gammal Pink Floyd-låt.

Den andra trippen var mörkare, men minns också desto mindre. Jag var naken med en köttyxa i ena handen och hund i den andra när jag hade gått ut i natten. Sedan minns jag bara att jag kom hem. Jag har ofta berättat den historien som humoristisk, men sanningen är att den skrämmer mig. Varför minns jag ingenting och vad gjorde jag där ute med en stor köttyxa. Så har det varit med det mesta från min tid av inre smärta. Man skämtade bort allvaret och få förstod därför hur dåligt jag mådde. För många utanför såg det mest ut som en vild och spännande period, ett sent ungdomligt uppror. "Jag experimenterade", hette det ofta.

Samtidigt var jag en vilsen ateist, närmast militant i sättet jag föraktade religion på den tiden. Jag hamnade i ständiga dispyter med kristna alltifrån gatupredikanter och dörrknackare till nätevangelister. Många försökte omvända mig åren innan det verkligen skedde. Jehovas Vittnen predikade, men det var inte Guds ord. Mormoner predikade, men det var inte heller Guds ord. Många förklarade tron, men jag kunde fortfarande inte tro.

Av någon anledning minns jag starkt en afrikansk man som rest till Sverige för att missionera. Jag var ateist och tyckte detta var märkligt, men det fanns något övernaturligt i orden även om jag på plats nekade, men förstår nu att han predikade Jesus Kristus som korsfäst. Det måste varit då jag kände igen rösten från Herden som kallade, kan det varit dessa ord som ledde till den tro och omvändelse som förändrade allt. Det kan varit någon annan som lade fröet, kanske var det många tillsammans under lång tid, kanske var det redan när jag var fem år och trodde Jesus talade genom väggen. Jag hade hört Kristen Närradio för första gången och blev väldigt fascinerad av denna Jesus. Men vad gör det för skillnad? Det var ändå Gud som kallade och gav denna gåvan.

Bönen

Efter att länge sökt efter något bättre, kanske efter något av slagsmålen eller om det var efter vännerna som försvann så föll jag till sist ned i bön. Jag såg mig fortfarande som agnostiker, men den här gången bad jag verkligen om hjälp från eländet och jag bad att få tillhöra honom, att få tillhöra Gud. Redan morgonen därefter hade någonting hänt. Jag kände inte längre samma begär, all denna kroniska smärta hade försvunnit. Jag minns känslan av tacksamhet och började studera Bibeln. Det tog många år att verkligen förändra mitt liv, men miraklet var att drogerna spolades bort samma dag som jag bad om det. En sådan sak blev ändå som ett tecken och ett bevis. Det dröjde många år innan jag träffade min nuvarande fru. Då hade min tro blivit bekväm och svag, nya missbruk hade ersatt dem gamla och vår relation präglades snart av konstanta bråk och gräl. Vi bestämde oss för att gå skilda vägar och hade redan bott avskilt en stund när Gud valde att visa sin makt och omfamna oss i sin kärlek.

Barnet

Vi var alltså ännu inte gifta. Ändå hade Gud en helt annan plan än den vår fria vilja hade bestämt. Han valde att dra oss till sig när tron var som svagast, min fru ateist och när vi lämnat allt bakom oss. Då tog Gud oss till sig i kärlek. Det hände efter ett möte med vänner i bön för vår trasiga relation att det kom ett mirakel som förändrade allt för oss. Det var i samma ögonblick som vi både visste att min fru var gravid som alla de känslor som tidigare krossat vår relation försvann. Jag påminns idag om en predikan av Paul Washer. Han förklarade att Gud väljer inte en perfekt man eller en perfekt hustru åt oss efter vår egen lilla kravlista. Om Gud gjorde det, hur skulle vi då lära oss att kunna älska någon villkorslöst.

Kärleken

Gud har tuktat oss i kärlek och slagit oss i spillror, han är den som förordnat allting efter sin goda viljas behag. Gud har genom lidande dragit min fru och mig samman, till sig, och han har skänkt tro, hopp och kärlek och välsignat oss med ett barn. Vi var skyldiga och förtjänade straffet såsom alla syndare gör, men blev istället ledda till äktenskap och att få kallas Guds barn. Idag ser jag skönheten i våra lidanden som varit och de som fortfarande är.

Vid förlossningen av vår dotter kunde jag förlorat både fru och barn, men Gud hade valt att visa nåd och låta dem leva. Jag har fått omvända mig dagligen från synd sedan allt detta. Tacksamhet är vad jag känner, en otrolig tacksamhet. Innan berömde jag mig för att hittat, valt och släppt in Jesus. Men idag vet jag att Gud är suverän och det finns ingenting jag kan berömma mig för. Gud behöver inte mitt eller någon mans tillstånd. För all ära tillhör Gud och viljan är hans att ske. Min egen fria vilja ledde till fördärv. Tänk att Gud kunde älska mig. Det är nåden och kärleken som bara kan komma ifrån Gud.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen


En missförstådd vers
Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv."

John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk attså(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son.
1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om…

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap

I. Skapelseordningen och undervisningen
När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan skapades kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Adams och mannens auktoritet över kvinnan uppenbarades redan genom att kvinnan skapades ur honom och den utövades ännu mer när han var den som namngav henne och skulle råda över henne. Paulus utvecklade argumentet med Evas lagöverträdelse, för det var hon som blev bedragen. Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först istället för till Adam. Djävulen hånade skapelseordningen genom hur människan föll.
Ändå nämner Paulus tillfällen då kvinnor är kallade till undervisning. Kvinnan är alltså inte förbjuden att undervisa varken i församlingen eller hemmet. Hon är förbjuden att utöva auktoritet över män eller att undervisa en man. Därför blir kvinnor istället särskilt kallade …