Fortsätt till huvudinnehåll

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet)


I. Skapelseordningen och undervisningen

När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne. Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning.

Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med betoning på församlingen och hemmet.

Undervisningen kvinnor blir kallade till är av andra yngre kvinnor, barn och sin familjs barn. Det är ett högt och viktigt kall en kristen kvinna och mor har. En del kvinnor blir kallade till mission, men aldrig till att utöva auktoritet över män. En del kvinnor tror sig tyvärr ha blivit kallade till ledarskap eller predikan på söndagen, men sådana kall kan inte vara från Gud när det strider mot hans Ord.

Det finns däremot ingenting i skriften som strikt talar emot att kvinnor undervisar även män när det sker utanför kyrkan och hemmet. Särskilt inte om det inte är riktat till att utöva auktoritet eller en sådan undervisning gällande tron, men det är väldigt tydligt att mannen annars har auktoritet och ansvar för all undervisning rörande tron. Samtidigt bör vi vara tacksamma för våra kvinnor som strävar efter att vara gudaktiga och i lydnad, även om de förs in i roller där männen kanske varit för fega att kliva fram eller då kvinnorna fått undermålig undervisning, samtidigt som vi i kärlek tillrättavisar.

1Mo 2:18: "Gud sade: "Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra en hjälpare åt honom, en som är hans like.""

1Mos 2:23: "Då sa Adam: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, därför att hon är tagen av mannen."

1Ti 2:12-13: "Men jag tillåter inte en kvinna att undervisa, inte heller att bestämma över mannen, utan hon ska vara i stillhet. För Adam skapades först och sedan Eva."

1Kor 11:8-9: "För mannen är inte av kvinnan, utan kvinnan är av mannen. Och inte heller skapades mannen för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull."

II. En enda hustrus man

En församlingsledare beskrivs som en man med en enda hustru. Det är ett starkt argument mot polygami, men det är framförallt en beskrivning av församlingsledarens karaktär och identitet. Han är en man och en enda hustrus man. En sådan tolkning av versen bekräftas genom att en annan uppenbart kvinnlig roll beskrivs med samma ordalydelse, men då som en enda mans hustru. Det är olika roller Gud tilldelat mannen och kvinnan, men inför Gud betyder det inte att någon är mer eller mindre värd och inför frälsningen görs ingen skillnad på man, kvinna, jude eller grek.

1Ti 3:2: "En församlingsledare ska vara oklanderlig, en enda hustrus man, nykter, förståndig, ordentlig, gästfri, en god lärare,"

1Ti 5:9: "Till änka ska den väljas ut, som inte är yngre än sextio år och har varit en enda mans hustru,"

III. Kvinnor ska inte tala i församlingen

Paulus förtydligar kvinnans roll i församlingen när han skriver att kvinnor inte ska tala i församlingen. Paulus pekar på lagen och betonar att kvinnan ska vara underordnad sin man. Han hänvisar alltså en församling till skapelseordningen och en annan till lagen i sina brev, men båda fall bekräftar att det inte bara handlar om enskilda händelser eller enstaka församlingar, då både skapelsen och lagen gäller oss alla.

Vidare talar Paulus om kvinnor som profeterar, lovsjunger och tillber i församlingen. Precis som vi hört om kvinnor hjälpa att sprida evangeliet över världen är allt det sådant kvinnor kan glädjas av. Bibeln måste förstås i sin helhet där skrift förklarar skrift och kontext för att förstås. Att kvinnan inte får tala betyder alltså inte att hon bokstavligen ska vara ljudlös eller förtryckt. Hon har en viktig roll.

Det är främst ett förbud mot att hon leder församlingen, undervisar eller utövar auktoritet över männen. I skriften görs ofta en koppling mellan hemmet och församlingen där kravet på kvinnans underordnelse nämns. Kvinnor och män är annars lika inför frälsningen och lika värdefulla inför Gud. Annars hade aldrig Gud talat så högt om kvinnans kallelse och roll i både församlingen och hemmet, eller mannens plikt att älska henne så stort.

1Kor 14:34-35: "Era kvinnor ska tiga i era församlingar, för det är inte tillåtet för dem att tala, utan de ska underordna sig, som också lagen säger. Men vill de lära sig något, så ska de fråga sina män hemma. För det är en skam för kvinnor att tala i församlingen."

IV. Kristus, mannen och hustrun

Kristus är församlingens huvud och mannen är kvinnans huvud. Såsom församlingen är underordnad Kristus ska kvinnan vara underordnad mannen. Det innebär också att mannen måste älska sin hustru såsom Kristus älskat församlingen. Allt ska vara i kärlek som vi gör våra hustrur. Vi måste älska henne som om det vore vår egen kropp. Därför är allt synd som vi gör mot henne utan kärlek. Underordnelsen handlar alltså inte om manlig dominans eller överlägsenhet, utan om att i slutändan tillsammans underordna oss Kristus och vara i lydnad till honom.

1Kor 11:3: "Men jag vill att ni ska veta att Kristus är var mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud."

Ef 5:21-25: "Underordna er varandra i fruktan för Gud. Ni hustrur, underordna er era män, såsom under Herren, för mannen är hustruns huvud, liksom också Kristus är församlingens huvud, och han är kroppens Frälsare. Därför, såsom församlingen är underordnad Kristus, så ska också hustrurna i allt vara det mot sina män. Ni män, älska era hustrur såsom också Kristus har älskat församlingen, och utgivit sig själv för henne"

V. Kvinnans roll enligt skriften

När man läser Bibeln måste man skilja mellan vad som är en befallning, krav eller bara en beskrivning. När vi läser att Abraham och andra män i Gamla Testamentet hade flera hustrur beskriver det personerna. Det betyder inte att vi ska leva som polygamister, men när Paulus skriver att en församlingsledare ska vara en enda hustrus man är det ett krav. Det uttrycks vad han ska vara, inte en objektiv beskrivning av vad en historisk person varit.

Debora beskrivs som en domare, så hon är ett dåligt argument för kvinnlig auktoritet. Genom att Gud kallade en kvinnlig domare sattes istället fega, ynkliga män till skam. Det är inte Guds uttryckta vilja att kvinnor ska sträva efter sådan auktoritet. Deborah var trots allt en gudsfruktande kvinna och hon underordnade sig Gud i lydnad till sin kallelse även när Gud talade genom henne som profetissa att en man, Barak, skulle leda militären och slaget. Ingenstans står det att hon annars utövade auktoritet eller dominans över män.

Deborah hade troligen inte samma auktoritet som tidigare domare eftersom hon inte utövade någon militär makt, som annars feminister och egalitärer hävdar. Debora är ett unikt fall i Bibeln, och som sagt måste man skilja mellan en befallning, ett krav, och att författaren beskriver en sällsynt historisk person. För man kan inte bygga sin tro utifrån hur enskilda människor i Bibeln beskrivs när också dessa har svagheter och synd.

Debora varför övrigt varken pastor eller församlingsledare, inte heller en predikant utan en profetissa i enlighet med lagen. Gud befaller kvinnan att underordna sig sina män och ta emot undervisning i stillhet. Det är inte en beskrivning utan en befallning. Förstå skillnaden. Ingenstans står det heller att Debora utövade någon slags dominans eller otillbörlig undervisning av män, varken i hemmet eller församlingen.

Det som vi bör se som förebild i Debora var hennes lydnad till Gud och hans kall. Hur hon lovsjöng och talade Guds ord som profetissa, hennes totala underkastelse till hans vilja. Vi bör inte förvandla detta till en feministisk framgångssaga. Detsamma gäller många andra kvinnor. Inte ens Pricsilla, som utnyttjas av egalitärer och feminister, finns det ett enda bibelstöd för att hon personligen undervisade män. Problemen uppstår när man istället för att söka Guds vilja, söker bekräftelse för sin egna uppfattning.

1Ti 2:9-10: "Kvinnorna [ska] pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar såsom det passar kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga."

Tit 2:3-5: "Detsamma gäller äldre kvinnor. De ska uppträda så som det passar de heliga, inte förtala någon, inte missbruka vin. De ska vara lärare i det som är gott, så att de förmanar de unga kvinnorna att älska sina män och ha sina barn kära, att vara anständiga, rena, husliga, goda och underordna sig sina män, för att Guds ord inte ska bli smädat."

1Ti 2:15: "Hon ska bevaras genom barnafödelsen, om de förblir i tro, kärlek och helgelse i renhet."

VI. Apostlarna

Jesus valde bara män till apostlar som predikade Guds ord. Något som dagens pastorer är kallade till. Om Gud velat att kvinnor skulle bli pastorer och predika i församlingen hade han uppenbarat detta i sitt ord. Jesus utmanade den rådande kulturen överallt, att han inte skulle göra det i just denna kvinnofrågan vore förvånande. Jesus utmanade den rådande kulturens kvinnosyn vid flera tillfällen genom hur han behandlade kvinnor med en respekt som ofta saknades samhället. Det är svårt att se hur Gud skulle vara bunden till en människokultur av rädsla eller feghet när det kommer till just pastorsrollen. Det är människan som ska frukta Gud, inte tvärtom.

VII. Jesabel

Jesabel omnämns i Uppenbarelseboken som det bibelställe som talar om en kvinna som faktiskt undervisar. Det är ingen slump att det omnämns i ett sådant negativt sammanhang och med sådana starka varningar.

Upp 2:20-23: "Men jag har några få saker emot dig, att du tillåter kvinnan Jesabel, som säger att hon är en profetissa, att undervisa och förföra mina tjänare till att bedriva otukt och att äta av det som är offrat åt avgudarna. Och jag har gett henne tid att omvända sig från sin otukt, men hon omvände sig inte. Se, jag ska lägga henne ner på sjukbädden och de som bedriver hor med henne ska komma i stor nöd om de inte omvänder sig från sina gärningar. Och hennes barn ska jag låta döden dö, och alla församlingar ska veta att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge var och en av er efter hans gärningar."

VIII. Ett tecken på avfall

Kvinnligt ledarskap och samkönade vigslar är idag ett starkt tecken på avfall. Vi ser det genom hur det börjar med en kvinnlig pastor och sprids som en cancer på kroppen som utgör samfunden. Equmeniakyrkan är idag känd för "feministpastorn", abortivrare och sexuellt avvikande företrädare. Svenska Kyrkan är ett annat exempel på ett samfund som gått totalt förlorat i världen. Även Pingstkyrkan befinner sig i fritt fall mot den avgrunden.

IX. Reformationen

Ingen av dem stora ledarna under reformationen tolkade skriften som tillåtande ett kvinnligt ledarskap. Luther hänvisade liksom Paulus gjorde till skapelseordningen. Han uttryckte i hårda ord att ingenting gott kommit från kvinnlig auktoritet. En provocerande formulering, men härleds till skapelsen och känns igen på förfallet i dagens samfund som sviker ordningen. Jag hävdar inte att dessa män har auktoritet såsom skriften, men det är män som studerat den och levt för att tjäna Gud och lyda hans ord. Om ingen av dessa män funnit bevis för kvinnligt ledarskap lär det vara svårt.

Reformationen har gjort så mycket för det kristna Europa och givit sådan välsignelse och frukt vi smakar av än idag. Även om spåren av vår forna storhetstid blir allt mindre. Reformationen var en återgång till Guds ord, men idag försöker man modernisera Guds ord till samtiden. Därför fanns det inte kvinnliga präster eller pastorer på agendan under reformationen, inte heller transsexualism, homosexualitet eller någon sexualrevolution, eftersom Guds ord var i centrum. Jesus Kristus var i centrum.

X. Biologin

Man och kvinna är annorlunda till biologin. Vi är skapade olika. Kvinnan till sådant som inte mannen kan, mannen tvärtom till vad kvinnan inte kan. Bibeln är vår auktoritet i alla frågor, därför är det inte av värde att fördjupa oss mer i en utombiblisk eller bara biologisk diskussion om könen. Låt oss fokusera på vad Gud vill, men inte ens biologin är egalitär så varför låta teologin bli det.

2Ti 3:16: "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja. Livet innan Kristus Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart någ

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen En missförstådd vers Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud så älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son. 1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det