Fortsätt till huvudinnehåll

Dömer Gud barn?

Ett av skälen till att många inom kristenheten blivit bekväma och tysta i abortfrågan och sina barns undervisning är den naiva övertygelsen att alla barn är räddade för sin blotta oskuld eller ålders skull, men om det vore fallet är några av världens främsta evangelister abortläkare. Det hade gjort abort till närmast en nådehandling om vi kan rädda en människa till evigt liv bara han blir dödad tidigt nog.
 

Därför kan Gud döma barn

I. Vi är av naturen vredens barn

Bibeln säger att utanför Kristus är vi alla vredens barn och djävulens avkomma av naturen.

Ef 2:3: "Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra."

1Joh 3:10: "... det [är] uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: Var och en som inte gör det som är rättfärdigt är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder."

II. Avfälliga ända från moderlivet

Alla har avfallit och även barnen är avfälliga och syndar. Bibeln nämner inget undantag.

Ps 53:3: "Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda."

Ps 58:3: "De ogudaktiga är avfälliga ända från moderlivet, så fort de har fötts går de vilse och talar lögner."

III. Födda i synd

Barnen är födda i synd och är drabbade av den redan i moderlivet. Syndare av naturen och i behov av frälsning är alla, i och utanför magen. Vi kan finna trygghet i att Guds dom aldrig är orättvis, men vår synd är redan tillräcklig för att möta den. Det vi kan förstå utifrån skriften är att barn får det mildare än andra. För Gud är rättvis och skulle aldrig döma ett barn såsom en våldtäktsman eller mördare. Alla kommer dömas efter sina gärningar. Tron allena kan rädda syndaren från domen, men Gud dömer ändå var och en efter sina gärningar och belönar sina heliga efter deras gärningar.

Ps 51:5: "Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv."

IV. Alla är inte Guds barn

Ingen är Guds barn utan att först blivit adopterade som det. För hon är en gåva från Fadern till Sonen, utvald sedan innan världens grund var lagd, förlorad men i väntan på att bli kallad som ett får av sin Herde. Bibeln har en tydlig frälsningsordning, men man tolkar sällan Rom 10:17 om det hörda ordet som en obrytbar regel. Det innebär att inte att alla ofödda eller små barn är räddade, men det innebär att om Gud förordnat barn till räddning så är alla utvalda barn räddade såsom Gud lovat alla som tillhör honom. Är däremot alla barn räddade skulle det innebära att aborter, missfall och tidig spädbarnsdöd alla är plågor reserverade helt åt Guds barn. Det är osannolikt.

Vi har trygghet i Guds löfte att rädda sitt folk. Om det finns utvalda ofödda och små barn kommer han att kall dem, men om inget ofött barn är räddat, vad spelar det för roll. Kristus har fortfarande dött för sitt folk och han kommer inte släppa en enda av dessa. Inget kan separera oss från Guds kärlek såsom han älskat oss sedan innan vi ens var födda. Om vi har missfall bakom oss eller barn som dött en alltför tidig död, kan vi ha trygghet i att Gud är rättvis och god även om vi inte förstår allting nu.

Rom 8:29-30: "För dem som han förut har känt, dem har han också förutbestämt till att formas efter sin Sons avbild, för att han ska vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han förutbestämde, dem kallade han också. Och dem han kallade, dem rättfärdiggjorde han. Och dem han rättfärdiggjorde, dem förhärligade han också."

Rom 9:8: "Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas som säd."

Gal 3:29: "Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet."

V. För att utkorelsen skulle bestå

Innan vi var födda hade Gud förutbestämt sitt folk för att utkorelsen skulle bestå

Rom 9:11: "För innan barnen var födda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, för att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle bestå och inte bero på gärningar, utan på honom som kallar,"

Slutsats

Det är en naiv tro om inte en lögn att lova trygghet om evigt liv för alla barn. Vi kan finna trygghet i att Gud är rättvis och aldrig kommer utdela ett straff som är orättvist, men hans rättvisa är efter Guds standard. Han som kände oss redan innan världens grund var lagd då han bestämde sitt folks frälsning. Gud är allvetande för det är han som förordnat allting efter sin viljas behag, till sitt rådslut och till sin egen ära. Gud vet vem du är idag, imorgon och vem du var igår för att det är Gud som format dig. Hur kan han då vara orättvis.

Rom 9:20-21: "Ja, men vem är du, o människa, som säger emot Gud? Inte säger det formade till skaparen: Varför gjorde du mig sådan? Eller har inte krukmakaren makt över leran, att av samma klump göra ett kärl till heder och ett annat till vanheder?"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet) I. Skapelseordningen och undervisningen När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne . Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning. Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med bet

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja. Livet innan Kristus Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart någ

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen En missförstådd vers Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud så älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son. 1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det