Ett av skälen till att många inom kristenheten blivit bekväma och tysta i abortfrågan och sina barns undervisning är den naiva övertygelsen att alla barn är räddade för sin blotta oskuld eller ålders skull, men om det vore fallet är några av världens främsta evangelister abortläkare. Det hade gjort abort till närmast en nådehandling om vi kan rädda en människa till evigt liv bara han blir dödad tidigt nog.
Därför kan Gud döma barn
I. Vi är av naturen vredens barn
Bibeln säger att utanför Kristus är vi alla vredens barn och djävulens avkomma av naturen.
Ef 2:3: "Bland dem levde också vi alla förut i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen vredens barn liksom de andra."
1Joh 3:10: "... det [är] uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: Var och en som inte gör det som är rättfärdigt är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder."
II. Avfälliga ända från moderlivet
Alla har avfallit och även barnen är avfälliga och syndar. Bibeln nämner inget undantag.
Ps 53:3: "Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda."
Ps 58:3: "De ogudaktiga är avfälliga ända från moderlivet, så fort de har fötts går de vilse och talar lögner."
III. Födda i synd
Barnen är födda i synd och är drabbade av den redan i moderlivet. Syndare av naturen och i behov av frälsning är alla, i och utanför magen. Vi kan finna trygghet i att Guds dom aldrig är orättvis, men vår synd är redan tillräcklig för att möta den. Det vi kan förstå utifrån skriften är att barn får det mildare än andra. För Gud är rättvis och skulle aldrig döma ett barn såsom en våldtäktsman eller mördare. Alla kommer dömas efter sina gärningar. Tron allena kan rädda syndaren från domen, men Gud dömer ändå var och en efter sina gärningar och belönar sina heliga efter deras gärningar.
Ps 51:5: "Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv."
IV. Alla är inte Guds barn
Ingen är Guds barn utan att först blivit adopterade som det. För hon är en gåva från Fadern till Sonen, utvald sedan innan världens grund var lagd, förlorad men i väntan på att bli kallad som ett får av sin Herde. Bibeln har en tydlig frälsningsordning, men man tolkar sällan Rom 10:17 om det hörda ordet som en obrytbar regel. Det innebär att inte att alla ofödda eller små barn är räddade, men det innebär att om Gud förordnat barn till räddning så är alla utvalda barn räddade såsom Gud lovat alla som tillhör honom. Är däremot alla barn räddade skulle det innebära att aborter, missfall och tidig spädbarnsdöd alla är plågor reserverade helt åt Guds barn. Det är osannolikt.
Vi har trygghet i Guds löfte att rädda sitt folk. Om det finns utvalda ofödda och små barn kommer han att kall dem, men om inget ofött barn är räddat, vad spelar det för roll. Kristus har fortfarande dött för sitt folk och han kommer inte släppa en enda av dessa. Inget kan separera oss från Guds kärlek såsom han älskat oss sedan innan vi ens var födda. Om vi har missfall bakom oss eller barn som dött en alltför tidig död, kan vi ha trygghet i att Gud är rättvis och god även om vi inte förstår allting nu.
Rom 8:29-30: "För dem som han förut har känt, dem har han också förutbestämt till att formas efter sin Sons avbild, för att han ska vara den förstfödde bland många bröder. Och dem som han förutbestämde, dem kallade han också. Och dem han kallade, dem rättfärdiggjorde han. Och dem han rättfärdiggjorde, dem förhärligade han också."
Rom 9:8: "Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn efter köttet, utan de som är barn efter löftet, de räknas som säd."
Gal 3:29: "Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet."
V. För att utkorelsen skulle bestå
Innan vi var födda hade Gud förutbestämt sitt folk för att utkorelsen skulle bestå
Rom 9:11: "För innan barnen var födda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, för att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle bestå och inte bero på gärningar, utan på honom som kallar,"
Slutsats
Det är en naiv tro om inte en lögn att lova trygghet om evigt liv för alla barn. Vi kan finna trygghet i att Gud är rättvis och aldrig kommer utdela ett straff som är orättvist, men hans rättvisa är efter Guds standard. Han som kände oss redan innan världens grund var lagd då han bestämde sitt folks frälsning. Gud är allvetande för det är han som förordnat allting efter sin viljas behag, till sitt rådslut och till sin egen ära. Gud vet vem du är idag, imorgon och vem du var igår för att det är Gud som format dig. Hur kan han då vara orättvis.
Rom 9:20-21: "Ja, men vem är du, o människa, som säger emot Gud? Inte säger det formade till skaparen: Varför gjorde du mig sådan? Eller har inte krukmakaren makt över leran, att av samma klump göra ett kärl till heder och ett annat till vanheder?"
Kommentarer
Skicka en kommentar