Fortsätt till huvudinnehåll

Äktenskapsbryterskan

Bibelstället om Jesus och äktenskapsbryterskan är kanske mer kontroversiellt än vad många av er tror. Det tillhör inte bara ett av Nya Testamentets mest misstolkade avsnitt, det finns inte ens med i något tidigt manuskript. Avsnittet är inte ens författat av samma person som resten av Johannesevangeliet. Berättelsen om äktenskapsbryterskan är därför troligen ett senare tillägg. Ändå innehåller inte texten någon osanning gällande sin moraliska poäng eller om Kristus karaktär, men det i sig gör inte texten till skrift eller inspirerad av Gud, eller ens sann. Det finns många goda teologer och predikanter, men det vore likaså heresi att försöka klämma in vår favoritpredikan eller undervisning i skriften.

Joh 8:3-11: "Då förde de skriftlärda och fariséerna till honom en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. Och när de hade ställt henne i mitten, sa de till honom: Mästare, denna kvinna greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Och Mose har befallt oss i lagen, att sådana ska stenas. Men vad säger du? Men detta sa de för att sätta honom på prov, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev på marken med fingret. När de nu fortsatte att fråga honom, reste han sig upp och sa till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne. Och han böjde sig ner igen och skrev på marken. När de hörde detta och kände sig överbevisade av samvetet, gick de ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där framför honom. När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sa han till henne: Kvinna, var är dina anklagare? Har ingen dömt dig? Hon sa: Herre, ingen. Då sa Jesus till henne: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer."

Lagen


Fariséerna hänvisade till Mose lag när dem konfronterade Jesus. Lagen uppger straffet för otrohet, så de hade inte fel på den punkten. Det vanligaste missförståndet här är att göra lagen till bov, men då gör du också Gud till bov. Jesus fördömde aldrig lagen. Det var fariséerna som fördömdes, de var mer intresserade av att sätta dit Jesus som ensam kunde lagen bättre än några helst skriftlärda. För även om Mose lag säger att kvinnan ska straffas, säger den också att båda är skyldiga och tillsammans ska straffas. Fariséerna anklagade bara kvinnan, men otrohet har två skyldiga parter.

Jesus diskvalificerade alltså aldrig Guds lag, han diskvalificerade fariséerna. Kvinnan blev orättvist dömd. Hennes åklagare var aldrig intresserade av en rättvis rättegång. Fariséerna var enbart intresserade av att utnyttja lagen för att komma åt Jesus.

Vi måste också förstå att Jesus inte bara var människa. Jesus hade och har makt att verkligen förlåta synder, han hade kommit för sitt folk då dem fortfarande var syndare och skulle komma att täcka all deras skuld. Jesus Kristus, den goda Herden, som skulle dö för sina får. Så uppfylls också lagen bara i kärlek. Även om fariséerna var lärda i lagen var det en kall och kärlekslös tolkning som praktiserades. Detta var ett rått exempel.

Textkritik


Idag vet vi att texten inte funnits med i något tidigt manuskript. Mycket tyder på att det varit en känd berättelse, men det bevisar bara att berättelsen på något vis var känd. Inte att den tillhörde evangeliet eller att den ens inträffat i verkligheten. Några översättningar har placerat verserna tidigt i boken, andra senare, ibland har texten funnits i Lukas och så vidare. Detta är bara fler bevis för att det handlar om ett senare tillägg. Även genom att studera språket har experter kunnat konstatera den här biten inte hör hemma här. Antagligen är det en annan senare författare som skrivit det här avsnittet. Flödet störs heller inte av att ta bort det, och det blir ändå en logisk följd om vi fortsätter läsa direkt från Joh 8:12.

Så även om avsnittet är teologiskt korrekt och överensstämmande med något som Jesus skulle kunna ha sagt och gjort är det inte tillräckligt för att tillhöra Bibeln, ännu mindre efter det vi gått igenom idag. Berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan kan däremot ha inträffat, som så mycket annat måste skett även om det aldrig blev nedskrivet. Men om vi ska hålla oss till skriften som Guds ord, ofelbar och tillräcklig är det irrelevant om händelsen faktiskt utspelat sig. Gud har valt att tala genom sitt ord i skriften, och han har förklarat det som tillräckligt. Vi kan lita på Guds ord då det är inspirerat av Helig Ande och på så vis utandats av Gud själv.

Idag är avsnittet kritiskt kommenterat eller borttaget i många översättningar. Många av dagens teologer, översättare, språkkunniga och så vidare är alla överens om att verserna inte tillhör originalet eller ens skrivna av samma författare. Frågan är då varför våra pastorer fortfarande älskar och behandlar avsnittet som om det vore av Guds ords auktoritet. Jag älskar också berättelsen, men bara såsom man kan älska en berättelse utanför Bibeln.


Slutsats


Sammanfattningsvis vet vi att:

  • Avsnittet inte är med i någon av dem tidiga texterna.
  • Avsnittet har dykt upp på fyra olika ställen i Bibeln, varav ett i Lukas istället för Johannes.
  • Avsnittet är inte ens författat av densamme som skrivit evangeliet.
  • Texten är fortfarande sammanhängande och flyter även utan äktenskapsbryterskan.
  • Om avsnittet inte tillhör evangeliet har det inte heller auktoritet som Guds ord. Nya översättningar bör åtminstone följas av en varnande kommentar. Om händelsen ändå hänt och sedan förts vidare muntligt innan man lade det till skriften är som sagt irrelevant då det inte tillhör vad Gud talat till sitt folk.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Kvinnliga pastorer

Tio argument mot kvinnligt ledarskap (i kyrkan och hemmet) I. Skapelseordningen och undervisningen När Paulus skriver att en kvinna inte får undervisa en man hänvisar han till skapelseordningen. För mannen skapades först och sedan kvinnan åt mannen, inte mannen åt kvinnan. Mannens auktoritet över kvinnan visades redan i hur hon skapades ur honom, och utövades när mannen namngav henne och fick råda över henne . Djävulen är en skicklig teolog, men respekterar inte Guds ordning. Därför vände han sig till kvinnan först för att Djävulen hånade Guds ordning. Även om Paulus säger att kvinnan inte är tillåten att undervisa, finns tillfällen då kvinnor faktiskt är kallade till undervisning. Detta är ingen motsägelse. Det handlar om Guds skapelseordning och rollerna han givet människan, hur Gud vill bli tillbedd och slutligen ärad i församlingen och hemmet. Kvinnan är alltså inte helt förbjuden att undervisa, men förbjuden att utöva auktoritet över män och undervisa sina män, med bet

Mitt vittnesbörd

Det är en stark kontrast mellan livet före och efter Kristus invaderade det. Innan Jesus fann jag bara glädje i det världsliga. Det var droger, alkohol och saker för depraverade för min milda blogg. Glädjen var alltid intensiv men likaså var den kort. Jakten på ett värre rus för att undkomma meningslösheten blev som ett andligt sökande av religiösa proportioner, som om det fanns ett evigt rus att leva. En frälsning för den som inte tror på något. Detta var jakten på en frälsning utan Gud. Om jag bara visste att det var motsatsen som väntade, domen och döden. Jag var död liksom alla människor utanför Kristus bedragna av sin fria vilja. Livet innan Kristus Jag minns två tripper som tydligast från min tid i drogträsket. Den första var när jag var hög på hallucinogena. Det var i mitt vardagsrum efter att ätit en påse fröer som klockan gick, men ingenting hände. Så jag svalde ännu en hel påse fröer, fastän jag redan konsumerat långt över rekommenderad dos. Då hände det snart någ

Ty så älskade Gud världen

Ty så älskade Gud världen En missförstådd vers Joh 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv." John 3:16 är en av Bibelns mest missförstådda verser. Liberalteologer älskar att använda versen till förmån att predika universalism och egenvärde. Vad man missar är att versen avslutas med att peka på Kristus som den enda räddningen för ens en endaste i världen. Alla står inför Guds vredes dom som är utanför Kristus. Att texten ger oss Jesus Kristus som enda räddning från vreden är en stark indikation på att världen inte är älskvärd. Att Gud så älskade världen visar istället hur stor Guds kärlek måste vara för att kunna utge sin egen Son för den. Versen visar inte människans storhet, den pekar istället på Guds storhet och människan som oförtjänt. Tänk att så(!) älskade Gud världen att han kunde utge sin enfödde Son. 1Joh 2:15-17: "Älska inte världen, inte heller det